Okej då kör vi del 2… Minns än idag när jag satt där med ett barn på armen, den andra sovandes i spjälsängen och den tredje lekandes på golvet, mina tårar rann längst mina kinder och ångesten var stor. Hur kunde det bli så här? Varför ? Det enda jag visste var att jag måste gå vidare o kämpa, jag kunde inte bara lägga mig ner o dö. Men jag visste att det inte skulle bli enkelt. Många möten på soc,familjeenheten och kvinnojour. Läkarbesök,psykolog och sjukskrivning. Kaos i huvudet, minnen som gav mig mardrömmar varje natt. Förövaren i fängelse och jag ensam med tre barn. Tiden rullade på och ångesten växte. Kommer jag verkligen klara detta? Alla säger att jag är så stark men jag har ju inget val. Och är man verkligen stark när man bryter ihop varje natt o tårarna aldrig slutar rinna?
Men vet ni, nu har det gått ca 9 år och jag har klarat det, jag kan inte säga att jag någonsin kommer blir helt mig själv som jag var innan. Men jag är en ny jag nu, en starkare och klokare person. En person som vet att jag aldrig någonsin igen kommer låta någon förstöra mig igen. Jag har lärt mig så mycket av detta och idag kan jag stå upp för mig själv och mina barn. Iaf när d gäller mot min förövare. Han kan inte komma åt mig längre, jag är starkare än han! Jag är så oerhört tacksam för alla i min närhet som fanns där för mig och fortfarande finns. ❤❤ vilka hjältar ni är!
Jag kan säga att jag fortfarande kämpar, kommer nog alltid behöva göra det. Men efter 9 år så börjar jag sakta hitta tillbaka till ett fungerande liv tillsammans med mina barn. Och i augusti så ska jag äntligen ut i arbetslivet igen? önska mig lycka till 😉
Om jag skulle ge några råd o tipps till dig som är och har varit utsatt så kan jag lista några viktiga saker.
* BE OM HJÄLP! Var inte rädd det finns hjälp att få. Kvinnojouren är ett bra alternativ. Bra även att få stöd hur man ska göra och att få prata av sig. Du kan även vända dig till din komun och få hjälp vem du ska prata med.
*VÅGA BERÄTTA! Jag var i början rädd för att berätta för någon hur jag hade det, men när du väl gör det så märker du att det finns många som upplevt samma och kan hjälpa dig ur det.
*POLISANMÄL! *superviktigt att du anmäler din förövare så personen får sitt straff och du får upprättelse. VÅLD ÄR ALDRIG OKEJ!
*SÖK INFO! * sök information på nätet och gå gärna med i Facebook grupper som finns för oss som utsatts. Kan vara skönt att prata med människor som faktiskt förstår och har varit med om samma sak.
*UMGÅS MED VÄNNER O FAMILJ! Detta är det som fått mig att orka, min familj och mina vänner som alltid ställer upp är det viktigaste i mitt o mina barns liv. Famnar att gråta ut i, kramar o närhet o all pepp dom gett och ger mig är obeskrivlig!?❤
Och sist men inte minst! Glöm inte att det är ALDRIG NÅGONSIN ditt fel! Utan förövarens!
Så jag avslutar här då det återigen är väldigt känsloladdat att skriva om detta. Men jag kommer göra ett till inlägg så snart jag orkar och prata lite mer om detta.
Ställ gärna frågor om ni vill veta någon spec? Så ska jag svara ?
Glöm inte att följa mig på insta trebarnsmorsan83 ❤
Puss/Angelica
Senaste kommentarer