Trebarnsmorsan

Hej vänner!

Hur mår ni? Jag måste börja med att tacka er alla som läser och följer mig på insta, wow va fina ni är. Blir så glad över all positiv feedback jag får av er och jag märker att ni ökar och blir fler och jag känner att jag verkligen vill göra mitt bästa för att ni ska fortsätta läsa och titta och skriva ?❤

Jag har suttit och funderar lite och känner att jag vill berätta och prata med er om hur det är att ha barn med diagnoser. Själv har jag Adhd och det är inte alltid lätt att kombinera den med att vara ensamstående 3barns mamma som dessutom har barn med diagnos. Wow säger jag bara vilket jobb det är ?. När man knappt kan hantera sin egen hjärna och sitt inre kaos så blir det extra jobbigt och svårt. Spec när det kommer till rutiner. Alla vet ju att barn behöver rutiner, jag skulle iof säga att även vuxna behöver det. Men hur ska man klara av att lära ut det och stå fast vid dom när man själv är en person som aldrig riktigt haft egna rutiner?  Därför får ni jätte gärna tipsa mig om hur ni själva gör?

Jag har en son som har Asperger och en son som vi utreder men där det är lite osäker än så länge då han bara är 6, han är väldigt utåt agerande och fysisk när han är med sina syskon eller när han inte får som han vill ha det. Dock behöver det inte vara en diagnos då det även kan bero på den situationen som han lever i med en frånvarande pappa. Hans pappa valde bort honom när han var några veckor gammal och beslutade sig för att enbart ta hand om hans storebror som endast är 10 månader äldre. Varannan helg åker storebror bort medans lillebror får stå och titta på varje gång. Varför? Är det säkert många som undrar. Ja om jag hade svaret på den frågan så hade jag sluppit 6 år av kamp, kämpande med soc, familjerätt mm. Men jag VET INTE varför. Hans pappa har valt att stänga sin mun o knipa. Dock tär det enormt på alla i familjen och framför allt på Lilleman.  Hans ständiga bråkande med syskonen o uppmärksamhetsbehov är något vi alla tycker är otroligt påfrästande men spec för min äldsta son med sin diagnos. Han behöver lugn och ro, han är väldigt ljudkänslig (när han själv inte väljer att ha på Tv:n på högsta volym haha) och han tycker inte om när det är rörigt o bråkigt. Han vill gärna ha det på sitt sätt han också och blir otroligt frustrerad när lillebror sätter igång. Dom skriker och gapar och slåss och säger otroligt fula ord till varandra. Ibland undrar jag hur sjutton dom lärt sig alla hemska saker dom säger ??

En annan sak som är otroligt jobbigt är att min son blir mobbad och retad i skolan varje dag, han är världens snällaste o goaste kille men ibland har han väldigt svårt att förstå när han själv gör fel. Och visst jag kan förstå att barn tröttnar på honom ibland när han håller på men dom förstår ju inte heller att min son inte gör saker med flit. Han har bara svårt med det sociala samspelet. Han ska börja åk 4 nu efter sommaren och jag har precis lyckats få ihop ett möte på skolan där jag via kommunen tänker kräva en resurs till honom på rasterna. Helt sjukt att han inte fått en tidigare då kanske han hade sluppit bli misshandlad i skolan och sluppit rymma därifrån osv. Fan jag är så jäkla arg och frustrerad! Han är grym i skolan och har lätt att lära sig men han kommer komma efter om han inte får stöd o hjälp att hantera rasterna. Är det någon här som har samma problem? Vad har ni gjort för att hjälpa erat barn i skolan? Hur ser det ut i er komun där ni bor? Berätta gärna ❤

bjuder på en bild när dom var små och oskyldiga ????

Kram/Angelica ❤